Mitt i natten kanske är en bra tid för comeback.
Sitter vaken mitt i natten och väntar på att terroristen ska äta klart. Någonstans här i mitt töcken av tankar minns jag att jag faktiskt har en blogg. Är det dags att damma av den kanske? Låta den bli en ny nattblogg? Orkar jag det? Det kanske blir en oneshot, kanske en heltid.
Vem terroristen är?
En olycka händer så lätt
Igårkväll var den här påsen full med kryptoniter och min mun var full med skinn. Idag är min mun lika skinnlös som påsen är tom. Nu försöker jag klura ut om det var värt det eller ej.
Vem är du?
Idag loggade jag in här, för första gången på över en månad. I mitt bygginferno och stressiga jobb så har bloggen hamnat längst ner på prioriteringslistan. Ok, kanske inte längre ner än träningen. Den ligger allra sist, sen kommer bloggen. Döm min förvåning när jag inser att det finns två läsare som inte gett upp hoppet på syster Valcross. Som fortfarande klickar in här, nästan dagligen, och hoppas på nya inlägg, antar jag. Varför klickar man annars in på en blogg egentligen? Eller är det kanske slumpen? Två personer om dagen lyckas hamna här istället för på systembolagets hemsida? Eller något annat ställe som börjar med syste?
.
.
I vilket fall som helst har dessa tappra klickare gjort mig extra glad idag, oberoende av vad som för dem hit. Om ni vill får ni gärna berätta varför ni klickar in på denna högst händelselösa blogg.
.
.
Som tack erbjuder jag ett inlägg, som kanske triggar igång mig att skapa fler, kanske inte, och en liten bild på min nya frippa. Som vanligt ligger jag under täcket. Det är liksom krav att göra det när man har sovmorgon innan jobbet.
.
.
.
Det skulle även vara med en vinkande hand men det är bara en liten bit tumme som syns. Shit happens.
Morgonfunderingar
Med tanke på att vi bor högst upp känns det väldigt suspekt att det precis lät som någon studsade med en boll på våningen över. En rad tankar uppstår. Spöken? Har huset ett super lågt och hemligt plan? Hur smarta är duvor?
.
.
The madness
De senaste dagarna har mitt sötsug varit nästan helt obefintligt. Jag kan gå förbi kakdisken på jobbet utan att gå bananas, få en lång dreggelsträng och hunnit välja samt betala innan jag ens har hunnit förstå vad som händer så jag kan stoppa det hela. Igår gick vi förbi lösvikten, där folk plockade. Ljudet av skopa mot godis, lite skrap och så prasslet i påsen när guldet trillar ner. Dessa ljud brukar få mig att gå banans, plocka största påsen av dem alla och äta. Igår, inget. Inte ens den förädiska gången genom glassboxarna gav mig cravings. När vi väl kom till kassan insåg jag att inget onyttigt låg i korgen så jag sprang och hämtade en påse Hjärtan, för att kompensera lite. Den har inte öppnats utan ligger i skafferiet!?!?!?
.
.
Så nu skriver jag detta inlägg för att vi alla ska ha ett datum för när the madness började. När de försöker ställa en diagnos över min åkomma så vet ni när de ska räkna från. Nu ska jag gå och slicka på lite socker för att försöka aktivera mig själv igen.
.
Malade?
Tillfällig bloggpaus
Just nu har jag en liten tillfällig bloggpaus. Är nämligen ledig idag och det tänkte jag fira med att sitta på toa och ta igen det jag missat de senaste dagarna. Om någon undrar så hittade jag en gammal burk med järntabletter som går ut i April och kände att det är la lika bra att knapra i sig dom, lite järn är väl bara bra för kroppen? Om jag blev piggare? Nej! Om jag fick stopp inombords? Ja!
.
.
Så, vi ses när dimman lättar.
Plötsligt händer det.
Sällskapet håller på och renoverar vår dusch vilket betyder att vi för tillfället är duschlösa. Det enda vi kan göra hemma är att gå på toa och bruscha i världens kanske minsta handfat.
.
.
Detta kan ha haft negativ inverkan på min hygien då det är lite för många dagar sen jag duschade och helt definitivt för många dagar sen jag tvättade håret. Så idag ska jag festa till dt lite med en promenad till bror Valcross för lån av dusch.
Jag vet inte varför men något säger mig att en hårtvätt innan jobbet inte skulle skada.
Just nu är bostadsnirvana under renovering...
Just nu är bostadsnirvana under renovering. Tycker dock inte att.det märks nämnvärt.
Dagens music.
Idag är det upp-pack och musik som gäller innan jobbet. Just idag spenderar jag morgonen med dessa fabulösa grabbar.
Nähe, bajs mac. Går inte att infoga musiklänkar. Eller, jag fattar inte hur iaf. Friska viljor lyssnar jag på i vilket fall som helst. Nu är jag sur. Hörs sen.
När jag valde dagens outfit imorse föll va...
När jag valde dagens outfit imorse föll valet på mina nya slitna jeans. Bra val. Om det inte hade varit så att klumpigast i Sverige köpt dom och helt sonika fastnade med stortån i slitningen och slet upp ett hål. Så nu har jag nya jeans, utan slitningar, 100 % tåsafe.
En liten nackdel....
... med bostadsnirvana är att det nu finns goda chanser att jag och mobilen befinner oss i olika rum och därmed inte kan kommunicera med varandra. När den skriker svara hör jag inte och när jag ska ringa hittar jag den inte. Möjliqa lösningar på detta dilemma är:
- att jag skaffar en högtalare i varje rum och sen kopplar in mobilen i systemet så jag hör när det ringer.
- när det ringer i ovannämnda system är det viktigt att den även informerar om vilket rum det ringer i. Var är du sneaky m.f?
- att jag skaffar en mobil till varje rum så jag alltid kan bli nådd. Nu kanske dom som ringer inte uppskattar lösningen efter att ha testat det fjärde numret utan att jag har svarat för jag är på jobbet och inte får. Men endock.
- se över vilka möjligheter det finns att flytta tillbaka till skolådan och helt sonika inte kunna vara så långt från mobilen hemma att man missar när det ringer.
- ladda hem en ringsignal som ringer så högt att någon tre hus bort börjar leta efter sin mobil i tron om att det ringer alternativt att folk börjar utrymma sina hem i tron om att det är utrymningslarmet som ljuder.
- Eller så får jag helt enkelt bara börja ringa upp när mobilen och jag återses efter en stunds letande i hemmet.
Sovrummet i bostadsnirvana. En blir inte sugen på att sussa i skolådan igen.
Man vet att man har tighta jeans när det ä...
Man vet att man har tighta jeans när det är lite tjorvigt att torka sig efter man har kissat.
Flytt pågår
Vy från soffan just nu.
.
.
Detta är bara en bråkdel av vad vi har. 27 kartonger har vi skrapat ihop hittills och än är det inte färdigpackat. Fem nya står redo.
Full rulle idag alltså.
Ses imorgon, om det inte trillar in någon mobilblogg under dagen.
Diskborste någon?
Diskborste någon?
Det här med flytt + hunger
Kom hem nyss, stenhungrig, men inget att laga i eller krydda med= no good! Panik läge utbryter och det känns som en rödlampa börjar blinka hos sällskapet som varning så han inte råkar ringa just precis nu.
.
.
Snabbsök kök samt skåp. Inget. Mot soffan. Detta går inte. Plockar upp mobilen för att ringa sällskapet. Inser att han är på jobbet och kör truck= kan inte hjälpa en hungrig valcross. Öppnar frysen. Hittar inget. Sätter mig i panik framför och begraver huvudet i händerna. Där, som i en guldig gloria ser jag den. Räddningen. En ensam liten vitlöksbaguette. Yeay!
.
.
Så nu sitter jag här, nöjd och glad medan vitlöksdoften sprider sig genom hemmet.
.
.
